FITNESSPLAY

Ingen aning vad som händer på denna bloggen, kan aldrig skriva, blir inga tecken och sen bara försvinner inlägg som jag lägger upp…nåja nu ÄNTLIGEN kan jag skriva!

Jag kämpar med träningen till sista andetaget, har noll motivation många dagar pga händelser runt om mig i mitt liv, men jag masar min röv till gymet och kör allt jag bara orkar. Idag körde jag rygg med Anette och det sved i hela ryggen, kände att jag fick bra kontakt med musklerna och min hjärna fick tänka på annat. Imorgon är det triceps/biceps och axlar som gäller och jag ska ge allt. Tiden går så fruktansvärt fort på gymet, kommer dit 5 helt plötsligt är klockan sju…vad hände? För mig handlar det om att jag ser inte gymet och träningen som ett måste längre, ett nödvändigt ont för att nå dit jag vill, nu är det min livsstil, det är något jag vill och ska bli fruktansvärt kunnig och bra på. Jag vill lära mig allt som går att lära för att veta exakt hur jag ska göra, jag iakttar de andra på gymet, deras rörelser och motivation och blir ännu mer taggad av detta.

Jag älskar att verkligen köra slut på mig själv på gymet, att knappt kunna gå hem och svetten bara rinner. När jag tar de extra stegen eller lyften som jag tror att jag inte orkar känner jag mig som världens starkaste människa, inte fysiskt utan psykiskt. Jag kan.

Jag har nu gått ner över 5 kg, för ca 3 veckor sen hade jag tappat 6cm runt magen och 2 cm i midjan, benen kunde jag inte mäta då jag precis hade köttat ett benpass så jag var helt pumpad! Det går på rätt håll, på rätt väg men framförallt på rätt sätt.

Jag tar tillbaka mitt liv och kommer aldrig släppa det igen.

Hejj!! Äntligen ser jag vad jag skriver, vet inte varför det har varit så men nu är jag tillbaka:)  Idag har jag fått ett nytt kostschema som jag började med idag, lite mindre fett och kalorier, fixar jag galant! Igår körde jag mitt benpass där jag höjde mig 10 kg i benpress, känns mycket bra! Idag ska jag köra cardio och mage. Jag har aldrig någonsin haft en sån träningsvärk i magen som jag får av de maskinerna på gymet och jag kan inte förklara den lyckan jag känner när jag får det. Jag är glad för all träningsvärk blir jag lite extra för på grund av att min mage är min akilles häl. Det känns konstigt att det jag alltid har haft och mått dåligt över äntligen ska försvinna, ibland tänker jag att det inte är sant. Att jag alltid kommer att se ut såhär, men sen förstår jag att nej… detta året är det året som sakta men säkert ska ta bort alla mina dåliga tankar och göra mig till den jag vill va.

Jag känner en sån lycka över alla människor jag har omkring mig, Annelie, Betty, Danne, Jonna, Renée och Mats och en maaasssaaa andra. Min familj som alltid finns där, och mina underbara vänner som jag lärde känna i skolan Lotta, Emma och Jenny. Precis som Lotta säger så har vi inte känt varann så länge, men för mig känns det som att vi alltid har känt varann. Jag är så tacksam för alla människor som ger mig positiv feedback och verkligen tror på mig, tack! Samt en stor eloge till min älskade Lucas, som alltid finns där och älskar mig, som alltid står ut med mig även när jag är på mitt värsta humör. Även till Johanna som jag lärt känna i min klass, jag känner verkligen också att hon förstår, hennes komplimanger och positiva energi gör att jag växer som människa.Tack till alla er som finns vid min sida. Nu om något behöver jag er <3

Nu sätter livet mig på prov, livet vet vilka knappar man ska trycka på hos mig för att få mig svagare. Skillnaden är att denna gången reser jag mig. Jag vägrar ge upp. Livet kan slå omkull mig miljoner gånger men jag kommer inte att tappa mitt sikte. Jag är fokuserad, stark och målmedveten. Jag kämpar på varje träningspass som att det är mitt sista, som i torsdags när jag körde ben så trodde jagatt min sista stund var kommen. Det brände och sved, men då tänkte jag ” 2 till, bara 2 till”, det är då det ger resultat. Jag vägrar att vara lat, jag vägrar att hitta på fler ursäkter. 4,5 kilo har jag gått ner och mina drömmar blir bara större för varje hg som försvinner.
Nästa vecka börjar ett nytt matschema för mig som jag kommer att klara lika galant som detta.
De hemska kvällarna som jag fasat för har varit och hälsat på ett par gånger. Jag har gråtit, jag har skrikit men sen har jag lugnat mig och tittat på mig själv i spegeln. Jag ser det i mina ögon, det har aldrig funnits där innan och då börjar jag le. Jag har mycket att vänta mig i framtiden som inte kommer att vara roligt, men då ska jag titta på mig själv i spegeln, jag ska ställa mig med huvudet högt och tänka bring it!