Hösten ÄR här, löven faller och det börjar bli mörkare och kallare. Dags att börja klä på sig tjocka tröjor och jackor och vira halsduken flera varv om halsen och leta fram vantarna. Och dags att kura ihop sig i soffan med filtar och levande ljus, bjuda på goda middagar, fikastunder och mysiga filmkvällar!
Som jag ser det är det också den bästa tiden att rannsaka sig själv- vad det gäller träning!
Tränar jag för min egen skull eller för andras?
Är det för mitt eget välbefinnandes skull eller är det för att visa mig duktig inför andra?
Hade jag tränat såhär om jag inte haft min tävling eller fotning på gång?
Det är nog ingen slump att det börjar bli mer tomt på gymet och att man inte ser lika många hysteriska löpare ute på gatorna… för man ska ju inte visa upp sig på stranden förrän om ca… 8 månader typ! Så varför utsätta sig för denna stress och späkning när man bara kan mysa, köpa större kläder och trivas med extrahullet? :-)
För sen till sommaren är det ju bara att damma av gymkortet, helst tokstarta med två pass om dagen i 3 veckor, samtidigt som man stressbantar enligt Aftonbladets senaste rön och ber till gud att man ska komma i sin gamla bikini igen… Och skulle kroppen få en totalchock av förändringen och svimma så är det ju bara att man gör det på stranden för där ska man ju ändå ligga och sola för att få lite färg med… för ser man inte lite smalare ut när man är brun minsann…?
Sen har ju vissa människor som tränar flitigt dessutom framtida mål som peppar dem, det kan vara en tävling eller att de ska fotas för någon tidning. Oftast har de redan satt upp nya mål innan de ens har förverkligat de första, och de är väldigt målmedvetna och fast beslutna att lyckas. Detta är ju en fantastisk egenskap och en enorm styrka men någonting som jag reflekterat över är dock att det dom flesta minns mest efteråt är inte den där stunden på scenen eller timmarna i fotostudion utan alla månader och dagar på vägen dit. Målet må vara viktigt men det är resan dit som är det väsentliga, och det är också det som formar vilka vi är och det liv vi lever!
Jag HOPPAS att när ni rannsakat er själva kommer fram till att ni tränar för er egen skull!
För att ni tycker det är så himla kul. För att det får er att må bättre och att orka med vardagen bättre. För att ni blir starkare och får bättre immunförsvar. För att det är ett roligt sätt att umgås med sina vänner. För att ni trivs bättre med er själva och kan känna er bekväma och fria!
Motivationen däremot kan alla tappa ibland, den sitter inte fastklistrad i ryggraden utan kräver underhållning och variation för att hålla sig framme. Så är det där det brister så kanske det är dags att prova lite nytt. Styrketränar du mest kanske du ska klämma in några roliga gruppträningspass istället, finns ju hur många klasser som helst att välja på: spinning, box, dansklasser, zumba mm. Går du bara på pass kanske du ska haka på någon PT istället och gå in och känna lite på vikterna. Och är du helt enkelt less på att vara på gymet så kanske du ska köpa ett månadskort på simhuset el gå med i någon kampsportsklubb, de brukar vara väldigt positiva till att man vill vara med och provträna. Ett annat tips är att köra intervaller på bandet eller crosstrainern för att få upp flåset och känna att man får en extra kick av träningen.
Så tillhör inte kategorin som slänger in handduken över vintern och hakar på tok-stressen med ”jag måste komma i form NU!” framåt vårkanten. Ta hand om dig HELA året och fortsätt underhåll den form du redan har!
För om du rannsakar dig själv, vem vill inte ta hand om sig själv så att man får leva länge med sina nära och kära?
Om inte nu, när?
Om inte du, vem?
Träna hårt men kramas ännu hårdare! :-)
Maria
