Bara du gett dig fan på det så kan du – viljan tar dig långt. Men frågan är vad vill just du med din träning?
I princip varje gång jag berättar för någon att jag håller på med armbrytning får jag frågor som ”Hur mycket tar du i bänkpress?” ”Hur många chins gör du?” ”Hur mycket tar du i bicepscurl?” osv. Ofta blir mitt svar ”Jag vet inte, jag kör inte bänkpress så ofta” eller ”Brukar inte hålla koll på vikterna, jag bara kör på vad som känns tungt för dagen”.
Visst jag har någorlunda koll på antal och vikter men det är inget jag lägger större vikt vid i min träning.’
Om jag hade velat ta mycket i bänkpress hade jag tränat på det. Vill jag kunna göra många chins hade jag lagt stort fokus på det i min träning. Visst strävar man alltid efter att bli bättre på något men jag strävar inte efter att bli bäst på något av detta därför prioriterar jag inte det i min träning heller.
När vi körde maxtester när jag gick min utbildning blev jag eld och lågor och ville kötta på som fan. Det hade varit roligt att längre fram göra ett maxtest till för att se om man blivit bättre på vi säger t.ex. bänkpress. Med bättre menar jag då som en bonus. Att även om jag inte just tränat på att bli grym på bänkpress ändå blivit bra på grund av att jag tränat annat som jag behöver och blivit starkare på så sätt. Låter mina tankar röriga nu?
Så vad vill jag då om jag inte strävar efter att lyfta tungt när jag vill bli stark?
Jo så här är det. Jag tränar för att få grym jävla muskelkontakt och lära mig kunna hitta och använda varenda liten muskel jag har i kroppen på rätt sätt när jag bryter arm. Jag tränar för att bli bra och stark på armbrytning. Jag skiter totalt i om du gör 25 chins och jag inte en enda eller tvärtom. Så länge jag utvecklas som armbrytre är jag nöjd. Kan man ta mycket i bänkpress, göra många fina chins med korrekt teknik är det bara en liten bonus som kommer sidan om.
För mig är det inte heller viktigt att ha så liten fettprocent som möjligt utan jag vill bara vara jävligt stark. Återigen bara en bonus om jag har mindre underhudsfett på kroppen och därav har en snyggare fysik. För mig är det bara viktigt att jag på tävlingsdagen tävlar i den viktklassen där jag känner mig som starkast.
Sen är alla olika. Vissa armbrytare måste/vill kankse ha stenkoll på vad de tar i bänkpress som en mental grej eller för att de tycker att just det gör dom till en bättre armbrytare. Men vi alla tänker olika och har olika förutsättningar. Jag får ofta höra att jag har blivit bra på armbrytning för jag har det i generna. Total bullshit. Jag har armbrytartänk i huvudet sen jag var nyfödd ja. Men jag har inte världens mest atletiska kropp och kommer förmodligen aldrig ha det heller. Jag har inte en stark hand eller handlled för att min farsa har det. Han har stark hand för han har jobbat som skogshuggare i 30 år. Jag är stark där för att jag tränar och sliter som ett jävla djur för att ha en stark hand och handled. Grunden till att bli bra eller bäst på något är att du är mentalt stark. Har du fel inställning, inte fullt dedikerad till ditt mål kommer du aldrig komma dit du vill.
Blev ett litet sidospår men vill du uppnå ditt mål och bli bra på det du vill bli bra på måste du ha huvudet med dig först sen kan du börja kötta med träningen.
Det jag vill komma till med allt är att hur mycket du tar i vikter på gymmet eller antalet du gör definierar inte hur du är som armbrytare. När jag står framme vid bordet tänker jag inte ”Shit hon kan göra en massa chins, det kan inte jag, då är hon starkare” Jag blir inte nerövs av det. Något som kan göra mig nervös uppe vid bordet är om jag känner en brutal styrka i min motståndares hand.
Bara något att fundera på. Man blir bra på det man gör!
Erika
