Tränade igår med min bästa kompis och höll på driva och larva oss lite mellan seten. Under passets gång kom jag till insikt med att han för mindre än två år sen blev skjuten med två skott och blev säng och rullstolsbunden i ett år. Och detta efter att vi inte alls långt innan hade varit och tävlat tillsammans på sweden Gp .
Medans jag satt och vila igår och han höll på träna insåg jag vad han hade gjort, tänk er att från en grym form bli borta från träning i ett år sen få rehablitetsträna och ändå stå framför mig idag 92kg i bra form. Alla ni som har ett hum om träning förstår vilket psykisk styrka och fysisk prestation detta innebär.
Vad jag vill säga med detta inlägg är först RESPEKT till dig bror ( Ghiyam Zamani) och att ordspråket det som inte dödar dig gör dig starkare stämmer.
Ge aldrig upp Always be a fighter
