Hej igen!
Nu har jag pratat lite med Jonna och imorgon klockan 11 är det gymet som gäller, denna veckan ska jag köra så mycket cardio som möjligt för att få igång mitt flow i förbränningen igen. Denna helgen har man ju unnat sig för att det är jul. Men jag måste ge mig själv lite beröm över hur pass lite godsaker jag har unnat mig. Det börjar nog sjunka in i mitt sinne att man behöver inte äta allt tills det är slut. Utan att man kan ta lite och sen är det bra. Denna helgen av alla helger så lyckades jag med det. Sådana småsaker som att bara ta några bitar godis ur en påse istället för alla bitar är ett MEGA stort steg för mig. I alla år har jag ätit tills det har varit slut, efter kanske halva påsen med godis har jag mått illa men då har jag väntat typ 15 min och sen ätit upp resten….varför har jag gjort så? Vad är det som gör att människan tänker så? Begär? Dålig självkänsla? Eller bara en dum jävla fix idé som man har? Jag håller på att bryta detta mönster som jag alltid har haft, sakta men säkert så börjar jag att inse mina problem.
Jag vet inte om det har att göra med hur mycket mer jag uppskattar mat nu, och när jag nu lär mig mer och mer hur maten får min kropp att fungera. Nu efter alla år av ”sockermissbruk” så säger jag stopp. En gång för alla så är det STOPP! Jag vill inte må dåligt längre, jag vill inte känna mig så fruktansvärt värdelös. Jag vill börja att tycka om mig själv och min kropp, jag vill vara den Sara som jag är innerst inne, som väntar på att få komma ut helt och hållet. Jag vill visa för mig själv att jag kan! Det är inte meningen att jag ska vara som jag är nu, det är meningen att jag ska må bra och det är bara jag och endast jag som kan göra något åt det. Ingen annan, bara jag. Jag tänker inte låta andra människor styra mitt beroende, är det någon som gör mig ledsen så fine!! Jag kan gråta, skrika, sparka eller slå, men jag ska fan inte ta till godiset för det. Jag vill inte längre.
Mina två bilder jag lägger upp nu är 2 julklappar jag fått, den första är från min finaste och bästaste Annelie, som jag inte kan leva utan. Det är ett örhängs-halsband som är helt sjukt snyggt, man kan ha det både fram som ett halsband eller bak på ryggen om man t.ex har en klänning med öppen rygg.
Det andra är från mina älskade föräldrar, mina hjältar som stöttar mig allt jag tar för mig. Ett armband med text: ” Never ever give up” Vilket jag aldrig kommer att göra!
