… ett litet Trassel som drömde om att få bli godkänd på skolgymnastiken. Att aldrig få vara bra på något som hade med fysisk förmåga var tråkigt så skolgympan kom lite i kläm bland ”tandläkarbesök”, ”mens”, ”glömt kläderna”, ”ont i ryggen” osv.
En dag så blev hon meddragen på Friskijympan. Baspass. Tantjympa. Bara tanter i glansiga velourtights i ålder 60+ som luktade gammal tvål och lite unket.
Men det var som om något hände. Äntligen var hon inte sämst längre, och hon hade tydligen takten i kroppen för det gick riktigt bra.
Plötsligt började hon gå oftare, och på Medeljympa till och med.
Och nu står jag här som instruktör på Friskis.
Det har varit en lång väg till att helt förändra min syn på träning och att det faktiskt kan vara roligt.
Så i den här bloggen tänkte jag dela med mig av träning, mitt liv, mitt jobb och mina äventyr på Friskis.
Mina fötter i April. Bakgrundsstoryn kommer senare ^^
